Kanotsommar 2002
| Text: Camilla Wikström
camilla.wikstrom@marsta-sigtuna.frilufts.se
Foto: Mats Ljungberg och författaren
Ljusterö-Lådna-N.Stavsudda-Bugö-Ljusterö,
Pingsthelgen 2002 >>
Ljusterö-Lådna-N.Stavsudda-Bugö-Ljusterö, Pingsthelgen 2002 Pinsthelgen var det återsamling för vinterfjällgruppen. Vår deltagare
från Lådna stod värd. Vi tog förstås chansen att göra vårens första
paddeltur, Sven, Heléne, Camilla o Mats. Ett tips från "Utsidans" Forum gav
oss ett fint utgångsläge i Stensvik på Ljusterö. Vi fick också chansen att
bekanta oss med getfarmen och familjen Tengelin. Deras goda ostar kan
verkligen rekommenderas! |
Midsommartur från Räfsnäs
via Örungen till Vattungarna och Håkanskär
| Midsommarafton, regnigt, kallt, blåsigt, det
är VM i fotboll på TV, Nej, jag tror jag drar täcket över öronen och somnar
om. Men Nej, så gör man inte! På med kläderna, packningen i bilen, kajakerna
på taket och iväg. När man kommit så långt är man räddad. Vi utgick från Räfsnäs gick N om Tjockö bort till Örungen. Det hade börjat blåsa bra, så vi gick iland på Örungen för lunch. Ganska snart fick vi också regn. Vi beslutade att bli kvar här över natten, eftersom Håkanskär var vårt egentliga mål och det just nu blåste för mycket, för att det skulle vara njutbart att ge sig längre ut. Men det gick ingen nöd på oss, sill och nubbe, jordgubbstårta, grillad kyckling och potatissallad,, gott vin, jordgubbar med vispgrädde, vad mer kan man begära av en midsommarafton? Vi fick också en stunds uppehållsväder, så vi tog en kort paddeltur ut mot finlandsfarleden. Även vid vår tältplats hade vi hela tiden sällskap av finlandsbåtarnas ändlösa parad. Midsommardagens morgon bjöd på kanonväder, sol, vindstilla och varmt i luften, så fick vi vår belöning ändå. Vi lämnade kvar tälten och paddlade norrut, Vidskäret med sina små kobbar, Gjusskär med ett virrvarr av små skär och upp mot Vattungarna, alla kanotisters paradis. Vi utforskade alla små sund och kanaler och rundade sedan på östra sidan och gick upp mot Håkanskär, där vi åt midsommardagens lunch i strålande sol. Det var fantastiskt att åter vara ute i havsbandet med fri horisont. Vi stannade tills mörka moln åter hotade vår sinnesfrid. Vi hann lagom tillbaks och fick middagen uppdukad, innan det brakade loss på nytt lagom till efterrätten. Blixt och dunder! Man fick störta in i tältet med jordgubbstårtan. Måndagens återfärd till Räfsnäs bjöd på stor dramatik. Att passera fjärden mellan Tjockö och Räfsnäs känns ofta vanskligt, mycket trafik, höga vågor och vind. Sträckan ligger helt öppen för både nordliga och sydliga vindar. Åskmolnen tornade upp sig i söder och vi insåg att vi fick raska på. Det blåste bra och vi tog ett sista andrum bakom Furuholmen. Man kunde se åskfronten närma sig som en vägg av moln och regn i söder, och det är inte nådigt att vara en liten kanotist i åskväder. Vi tog sats och paddlade på allt vad tygen höll. Var och en får ta vara på sig själv, även om man försöker hålla koll på varandra. Vågorna gick höga och det gäller att hålla fart och balans. Det gick bra, och vi kom iland lagom till att regnet störtade ned. |
 |
Skål för att det slutar regna nu!
|
| Heléne förbereder midsommartårtan | |
 |
 |
| Vi utforskar Vattungarnas kanalsystem | Mot Håkanskär |
 |
 |
| Sill och nubbe på Håkanskär | Det drar ihop sig till oväder |
| Norra
Åland 10-16 juli 2002 Norra Åland, utskärgård, ödsligt, obebott, röda hällar, öppet hav - fantastiskt!
|
 |
| Årets semesterpaddling för Mats och Camilla gick till Norra Åland,
Saltviks kommun och vår utgångspunkt var Hamnsundet, dit vi tog oss med bil
via Grisslehamn-Eckerö. Hamnsund är en liten fiskehamn med gästhamn för
turister, en kiosk och en liten parkeringsplats. Här finns också en båtramp. Vi hade skaffat oss den nya paddelkartan över Åland, ett lovvärt inititativ, den innehåller många nyttiga upplysningar för kanotister., men går inte att orientera efter, dels är skalan för liten, dels saknar den helt rutnät för latituder och longituder för GPS, inte ens vanlig kompassorientering går an eftersom den saknar meridianer. Vi skaffade alltså också Topografisk karta 1:50 000, 1021 Geta och 1023 Kumlinge. Hamnsundet är en utmärkt
utgångspunkt för strövtåg i norra skärgården, man kan komma direkt ut till
det öppna havet, men man kan också bida sin tid med färder i mer skyddade
lägen, både västerut mot Eckerö och söderut mot Vårdö. Som dom flestra andra
denna formidabla sommar, hade vi en sagolik tur med vädret. Det blåste en
del och under de två första dagarna passerade en del kraftiga åskfronter. |
|
 |
| Vid Trutklobbarna | En åskfront passerar Trutklobbarna |
 |
 |
| Tångvallens växter: Strandveronica, Veronica longifolia | Strandkvanne, Angelica archangelica v. litoralis |
 |
 |
| Sedum album, Vit fetknopp | Vänderot, Valeriana officinalis |
| Den tredje dagen gav vi oss iväg mot Saggö. På vägen dit fick vi uppleva
när "en havsörn tog en and". Det var en kamp där båda blev förlorare,
havsörnen anfäktad av alla slags andra fåglar, fick efter lång tid ge upp
kampen, men sjöfågeln (vad det nu var för en) var så svårt skadad att den
troligen dog eller drunknade. Havsörnen hade troligen sitt bo någonstans på
Saggö, för den var synlig, lågtflygande däromkring under alla dagarna där. Efter en gropig överfart paddlade vi upp längs Saggös östra strand, vacker med sina röda klippor. Här fanns faktiskt 2-3 sommarstugor insmugna. Vi rundade sedan Grisselskär med fantastiska hällar mot norr. Dessa är så exponerade att ingen som helst vegetation förekommer, ingen Verrucaria i strandlinjen, inga lavar, bara glödande röda klippor. Även nu gick dyningen hög mot stranden, fast det blåste ganska måttligt. Grisselskär var också annars en intressant ö. I nordöstra hörnet fanns en grund "flada", där det knappt gick att ta sig in med kajaken. Här var det oerhört gott om olika vadare. På ön fanns också en stor och ganska djup "insjö", ett stort hällkar som fungerade som ankdamm - fullt med änder i det lugna vattnet. Vi fann en lämplig lägerplats i viken mellan Storskär och Bredskär. Utomordentliga badklippor - vattnet hade nu hunnit bli närmare 20º och badandet en njutning i stället för ett nödvändigt ont. |
 |
 |
| Saggös nordöstra spets | Fackelblomster, Lythrum salicaria |
 |
 |
| Fantastiska badklippor vid Storskär | Grisselskär med laguner och "flador" |
 |
 |
| Solnedgång över Bottenhavet --- | Nära Hamnskär |
Kvällen kom och efter en utmärkt Thailändsk middag på burk hade vinden mojnat, och vi såg en fantastisk möjlighet att paddla ut till Hamnskär. Endast en svag dyning återstod på det i övrigt spegelblanka havet. En sådan chans får man inte ofta. Vi gav oss iväg vid niotiden på kvällen. Tidigare varma ostliga vindar hade fört med sig en massa nyckelpigor från öster och dom låg nu och skvalpade i havet. Flera stycken per kvm faktiskt. Det var en underbar känsla att paddla ut mot det öppna havet i kvällssol. Härute var det ett rikt fågelliv med arter som man sällan ser. Tobisgrisslor (flygande cigarrer) är nyfikna och flaxar kring kajakerna i små flockar. Ute vid Hamnskär fanns det gott om Tordmule, och man trodde nästan att det var pingviner, som satt uppradade på klipporna. Vi gick i land på Hamnskär och satt och njöt en stund på toppen av ön. Vi väntade på att få fira solnedgång i havet -det får man inte uppleva på den svenska östkusten. Den natten kändes som en naturupplevelse utöver det vanliga, när vi smög tillbaka till lägerplatsen över ett stilla hav. Eventuell trötthet är som bortblåst och det känns som om man kunde paddla hur långt som helst. Nästa dag fick bli en vilodag. Vi paddlade runt Saggö, mellan Saggö och Saggö ön (en vanlig namnform här). På nordsidan har vi igen dom fantastiska höga, röda klipporna. Den östra djupa viken erbjuder en fin naturhamn även för stora segelbåtar. Den lilla inbuktningen på viken i NV var långgrund och verkade vara ett populärt ställe för kajaker. Här fanns många tältplatser. Fantastiska klippformationer på udden V om viken. Vi återvände till vår gamla tältplats. Vädret verkade nu mycket stabilt och vattnet blev snabbt varmare. Vi beslutade oss för att ta språnget över till Länsmansgrund, ett större naturreservat i öster. Härifrån kunde vi nå tillbaka till utgångspunkten någorlunda skyddat. Vi försöker att alltid ha reträtten klar inför ett eventuellt väderomslag. Länsmansgrund är ett fågelparadis och används mycket av fågelskådare. I hamnviken finns faktiskt en lite stuga som är öppen för alla (två bäddar). I gästboken fann vi flera bekanta namn, bland dem några ornitologer (gamla kurskamrater) som jag inte träffat på 30 år. Det var fortfarande gott om fågel vid Länsmansgrund, och vi råkade skrämma upp en skrakmamma med ungar bara några meter från stugan. Vi satt blickstilla i stugan i väntan på att hon gick tillbaka till sina ungar. Sedan smög vi därifrån utan att skrämma henne mer. Vi fortsatte upp mot Kalskär och lunchade vid södra delen av Västerklobben. Här fick vi sällskap av nyfikna får. Vi fortsatte sedan N om Pargrundet, och rundade Kråkskär i söder och paddlade upp mellan Kråkskär och Björkskär. Här uppe fanns ett grunt område med massor av sten och ett myllrande fågelliv - fint! Vi tältade på Gerskär, på en liten låg tunga nedanför en hög brant klippa. Fantastisk utsikt! Detta var f.ö. den enda tältplatsen, där vi såg spår av människor, tyvärr. Matlagningsrester på stranden, öppet bajsande i skogen. Hur tänker de? "Efter oss syndafloden?" En tröst är ju att havet städar upp i vinter. Rakt österut från Gerskär ligger Väderskär, ögruppen där filmen om "Stormskärsmaja" spelades in. Har hört att byggnader som uppfördes till filminspelningen står och förfaller. Synd, dom kunde ju användas bättre! Nu kändes det att färden gick "hemåt". Vi körde söderut öster om Långersö (det gick inte att passera västerom). Vi passerade V om Viggskär, där sundet var så grunt att vi fick gå ur kajakerna och leda dem förbi. Runt öarna här fanns massor av gäss. Det var inte Kanadagäss, men jag kunde inte artbestämma dem. Plötsligt stod det också ett gäng tranor på en udde (ovanlig syn). Arkipelagen S om Viggskär var åter en fin "kajakskärgård" med små öar och stenar där man fick kryssa runt. Mycket vitfågel här. Vi följde öräckan ner mot Simskäla, där vi tog av mot väster och övernattade på Älgskär. Vi tog sedan söderut förbi Ramsörarna mot Kastgrundet, som har fina klippor i NV. Mycket frodig vegetation på ön - fågelgödslad. Det fanns också en hel del död fågel på ön - kanske ett tillhåll för rovfågel? Härifrån återvände vi till Hamnsundet efter en underbar vecka. Det blir säkert flera i framtiden! |
 |
 |
| Tärnor vid Saggö Skatan | Naturhamnen vid Norra Saggö |
 |
 |
| Vid Saggös exponerade klippformationer | Raststugan vid Länsmansgrund |
 |
 |
| Också den åländska skärgården avfolkas | Soluppgång vid Gerskär |
 |
 |
| Tältplatsen på Gerskär, nedanför en hög klippa | Sundet V om Viggskär var alltför grunt även för kajaker |
 |
 |
| Åländsk sjöfågelholk, hade alltid en flat sten som tak | Kastgrundets fina klippor |
Barösund-Skåldö
i skärgården mellan Helsingfors och Ekenäs (Finland)
| Även i år ville vi (Mats och Camilla) testa en del av Finlands skärgård.
Den här gången startade vi vid Barösund, som ligger några mil öster om
Ekenäs. Öster om färjeläget fanns en liten strand att lägga i kajkaerna
från. Barösund ligger ganska långt in i skärgården och är ett gammalt
populärt område för sommarbebyggelse. Vi paddlade ut mellan Orslandet och
Älgsjölandet. Området är mycket tätt bebyggt och i sundet hade man också en
välbesökt gästhamn. Vädret var växlande med både regn och blåst. Vi gick mot
sydost, söder om Lökholmarna och norr om Stora Lövö. Vi hittade en tältplats
på Lilla Lövö och fick upp tältet precis innan det började regna. Det var en
fin ö betad av får. Nästa morgon gjorde vi ett försök att gå lite längre ut mot havet och kom också ut mot Bågaskär en känd väderstation i den finska sjörapporten, men insåg småningom att vi var på militärt skyddsområde, och dessutom blåste det alldeles för mycket. Vi fortsatte inomskärs västerut förbi Andö-Bergskär och gick mellan Mössö och Grundsö bort mot Hättö, ett stort naturskyddsområde jag hoppats mycket på. Man fick snart inse att Finland har helt andra regler och normer för naturskyddsområden än vad vi har i Sverige. Det verkar också väldigt olika från plats till plats. Skyltar med "tillträde förbjudet" är det vanligaste. Hela Hättö (naturskyddsområde på kartan) var ingärdat med 2 m högt gunnebostängsel (har aldrig sett maken i så känslig natur), och verkade behärskas av någon organisation, som hade högkvarter på östsidan. Vi kunde bara passera och fann så småningom en tältplats på Nordsidan av Kälkö. Nästa dag paddlade vi ner mot Nothamns fågelskyddsområde. Det har stått på önskelistan sedan min studietid i Finland, känt för sin intressanta växtlighet och sitt fågelliv. Besvikelsen var stor då vi möttes av skyltar med landstigning förbjuden alla tider på året. I vissa naturskyddsområden var "landstigning tillåten med ägarens tillåtelse". Det verkar som om man mutat in privata naturskyddsområden. Här längst ute bland kobbarna hade någon tillåtits bygga ett privat fort på Storherman. Strandskoningar och bryggor i betong. Vågbrytare av stora block täppte igen sund. Längst inne i viken låg två vattenskotrar parkerade. I Finland verkar man kunna göra vad som helst bara man har stålar! Nu var ön som låg närmast koloniserad av Skarv, hoppas dom slår sig ner på Storherman härnäst. Vi rundade Nothamn på nordsidan och paddlade norr om Busö, även det fridlyst. Nu kom vi in på områden, där vi paddlat ifjol, bl.a. kom vi förbi den märkliga Gyltan, rakt norr om Jussarö. Vid en första anblick verkar ön obebodd, så också på kartan. Men vid närmare påseende vimlar här av kamouflerade små kojor av olika slag. Faktiskt var dom täckta av kamouflagenät, men nu använda som mycket primitiva sommarstugor. Skulle vara intressant att veta vad som ligger bakom detta! Efter mycket letande kunde vi tälta på Rysskär. Nästa dag tog vi oss bort till Ekenäs skärgårds nationalpark, via Notholmen och Korsholmarna, Maskskär, Lågskär, Grytskär till Fladalandet, där vi tältade också i fjol. Nu blåste det på en del men vinden förväntades vända. Vi slog upp vårt tält ganska nära vattnet. Under natten började det blåsa mer och vågorna slog så när in i tältet. Det regnade också. Dagen därpå paddlade vi "hemåt". Vi passerade "Modermagan", en fin naturhamn, där det också är tillåtet att tälta, men varken tältplatser eller kajakstrand är något som lockar. Området mellan Modermagan- Matgruvan-Lökholm är väldigt fint och befolkas av stora motorbåtar och segelbåtar. Det finns bra platser att lägga till och vid Matgruvan har "Sjöbjörnarna" en klubbhamn. Det gick inte att passera i sundet mellan de två hamnbassängerna i klubbhamnen. Några tilläggningsplatser för kajaker fanns inte. Fortfarande tycker jag att nationalparken är väldigt fin och sevärd. Tyvärr har man inte alls tänkt på kajaklivet, det var väl knappt uppfunnet när parken bildades. Här finns fina möjligheter för båtfolk med stora båtar som går att övernatta i , men dom angivna tältplatserna är dåliga. Kajakpaddlare tältar ju med fördel på hälleberget, utan att förstöra eller trampa ned eller slita vegetation, men om man följer bestämmelserna strikt så är det förbjudet att tälta nästan överallt. Vi paddlade via Kurö och Takvedaholmen (namnlös på kartan, men med goda vänner på), till Skåldö brygga, där vi tog upp kajakerna. Den bryggan ligger i slutet av väg 11044. Ett annat alternativ är Sommarö brygga i slutet av väg 11040. Sammanfattningsvis kan man säga att jag var något besviken över denna paddeltur. Dels var det den täta sommarstugebebyggelsen, dels var det naturskyddsområden som var helt stängda. Det har inte gått att få information om detta, förrän man kunde läsa skyltarna på öarna. Tyvärr är vi lite för lydiga också, annars hade vi kanske trotsat förbuden. I området kring Alglo Ådö var skyltningen förfallen så vi brydde oss inte. Nästa gång skall vi bege oss västerut norr om Hangö udd och bort mot Åbolands skärgård. |
 |
 |
| Färjeläget vid Barösund | Gropigt vid Bågaskär |
 |
 |
| Nära Korsholmarna | Fladalandet |
Östra
Lagnö-Hallonstenarna-Trekobbarna-Angödrommen-
Tvikobbarna-Finnhamn 9-11 augusti
Finnhamns krog
| Ofta tycker man att långfärdsskridsko och kajakpaddling ger mycket av
samma slags naturupplevelse. Inte alls märkvärdigt att det är samma
människor som dras till båda sportena. Denna likhet blir särskilt uppenbar
när vädret är lugnt, det 22-gradiga blanka vattnet kunde lika gärna vara
nyfruset. Det är också samma krafter som driver en att ta sig ut. Man måste
utnyttja de tillfällen som ges, imorgon kanske allt är över! Riktigt så lugnt var det inte denna eftermiddag, när vi gav oss av från Bystaviken på Östra Lagnö. Det verkade lugnt och vi hade tänkt oss kanske ut till Idskär, men när vi passerat sundet mellan Hallonstenarna, låg Ålands hav rakt på och det kändes inte längre behagligt. Det var bara att leta tältplats och vänta på bättre tider. Lördagsmorgonen vaknar spegellugn, ett gäng ejdrar simmade i solstrimman från den uppgående solen. Stora mängder skarv sträckte mot öster. Vi siktade ut mot Trekobbarna, rakt österut från Hallonstenarna. Här ute var friden fullständig. En nyfiken säl blev lika rädd som jag, när våra blickar möttes på 10 m håll. Det verkar som om varken sälar eller dykfåglar uppfattar kajaken som något farligt, när dom är i undervattensläge. Väl uppe vid ytan uppfattar dom faran och skrämseleffekten blir ömsesidig. Färden gick vidare mot Angödrommen, som vi även besökt på skridsko för många år sedan. Vi besteg öns högsta topp med sitt kummel och badade flitigt. Det fanns en del alger synliga i havet, men inga sådana ansamlingar som vi sett i Finska viken i slutet av juli. På eftermiddagen ökade vinden något, var det kanske sjöbris? Vi paddlade längs öraden söderut till Tvikobb, där vi tältade.Nu på lördagskvällen var det trångt om saligheten, med båtar vid varje klippa. Som kajakpaddlare vill man gärna ha en egen klippa, och det lyckades vi med idag också, även om det bara var ett stenkast till närmaste segelbåt. Även söndagsmorgonen grydde med mycket svaga vindar, som dock ökade fram på dagen. Vi styrde kosan västerut och kom snart in i de oerhört trafikerade vattnen runt Finnhamn. Vi siktade på Finnhamns krog för söndagsmiddag och blev inte besvikna. Finnhamn är ett av skärgårdens populäraste utflyktsmål och stränderna var fullsatta med solbadare. Efter den goda middagen paddlade vi norrut förbi Husarös västsida upp till Västra Allmansören, där vi njöt av sol och bad en sista gång, innan vi återvände till Bystaviken. Vid V Allmansören träffade vi på en jättegrupp kajaker, som senare visade sig vara FF Mälaröarna. |
 |
 |
| Algblomning vid Hallonstenarna | Norrskär, välkänt landmärke |
| Gräsö hör till mina favoritområden, sommar som vinter. De grunda vattnen
bidrar på vintern till att det fryser tidigt över vidsträckta områden, på
sommaren håller de effektivt båttrafiken på avstånd. Det finns flera bra
utgångspunkter på östsidan. Den här gången utgick vi från Svartbäck, där det
finns en liten grund strand strax öster om småbåtsbryggan. En annan
möjlighet är Öster Mörtarö eller Rosten. Också längre norrut finns
möjligheter. Denna helg var vi 5 kajaker på utflykt. Vi paddlade mot NO
och tog rast för lunch på södra delen av Vitbådorna. Hade fått tips om
Synnerstaskäret, där det förutom en liten öppen stuga finns "skärgårdens
finaste tältplats", en slät kråkrished. Ön hade också fina stentorg. Vi
fortsatte norrut till Södra och Norra Gåsgrund, som vi också känner från
skridskoutflykter. Nordost om Norr Gåsgrund och öster om Norrbådan fann vi
några fantastiska småskär, nästan sammanbundna med varandra, och där man med
nöd och näppe kunde finna en väg in för kajaken. En badbassäng omgiven av
fina hällar. Norrut hade vi fri horisont och i NV Klyndrorna och Malbådorna
som hägrade. Det hade dock börjat blåsa lite och timmen var sen, så vi fick
leta tältplats istället. Vi fann den på västsidan av Bryggebådan. En flat
häll med plats för tre tält och med kvällssol. Kvällarna är ju kortare nu i
augusti, så det går åt. |
 |
 |
| Synnerstaskäret "skärgårdens finaste tältplats" | Hamningsskär |
 |
 |
| Namnlösa skär Ö om Norrbådan | Solnedgång vid Bryggebådan |
 |
 |
| Bryggebådan | Tillbaka vid de namnlösa skären Ö om Norrbådan |
Bullerö och Långviksskär 24-26 augusti
Tärnskär har säregna geologiska formationer
| För att kunna njuta av ytterskärgården, tycker vi att man behöver 3
dagar för en tur, så den här gången beslutade vi att ta även måndagen ledig.
Vi startade från Stavsnäs eller egentligen sundet mellan Stavsnäs och Hölö
och paddlade sedan runt Runmarö på sydsidan, och gick N om Munkö, N om Aspön
med rast på V Svinskäret. Härifrån tog vi oss över till Bullerö, rundade
Bullerös sydspets och började leta tältplats vid stora Alsundskobben.
Vattnet var osedvanligt lågt, och det var omöjligt att passera på många
ställen där vi gjort det förut. Tältplatsen fann vi på Skötskär. Där finns
många tältplatser spridda över ett stort område. Ön är väldigt oskyddad och
öppen vid dom flesta vindar, men vi hade lugnt väder. Det var många
kajaksällskap i rörelse denna helg. På söndagen paddlade vi söderut mot den stora arkipelagen N om Långviksskär. Hallskär, Utterkobben, m.fl. mindre öar är ett paradis för båtfolket. Här låg det flera tiotals båtar nästan sida vid sida. Ingen drömmiljö för kanotister just då, men mitt i veckan hade det säkert varit fint. Som vanligt sökte vi oss sedan ut så långt som möjligt och via Vitkobb och Segelkobben tog vi oss ut till det säregna Tärnskär, också det väldigt befolkat denna dag. Det är nog ett drömmål för många. Ett lågt skär med speciella geomorfologiska formationer, som även är väl lämpade för sol och bad, fri horisont mot öster, vackert! Lunchen intogs på en ö med det intressanta namnet Stora Gjusharen, därifrån tog vi oss sedan över till Långviksskär, där ett par författare varje år får avnjuta Axel Sjöberg stipendiet, som delas ut av Skärgårdsstiftelsen. Vi kryssade norrut igen mellan holmar och skär, för att åter landa på Skötskär. Det var söndagskväll, skärgården hade i ett slag tömts på båtfolk och kanotister, och det kändes vemodigt att sommaren snart skulle vara över. På Skötskär hade vi sällskap av grodor, dels en som var väldigt nyfiken på vår matlagning, senare av ett helt gäng, som hoppade upp på tältet i sin jakt efter flygfän. På morgonen hade några sökt skydd under golvpresenningen, det var ju väldigt torrt och dom flesta hällkaren på Skötskär var uttorkade. På måndagsmorgonen anträddes återfärden i en stilla, helt folktom skärgård. En havsörn följde våra förehavanden vid Bullerö, den satt på Stenkobben när vi paddlade förbi. Vi fortsatte över Brandfjärden, upp till Östra Vidskär. Här gjordes årets fynd, huvud och käkar av en Ekoxe, Sveriges största skalbagge. Det var tydligen ett mycket intressant nordligt fynd av denna art, som överlämnades till Artdatabanken vid SLU. Vi återvände till Stavsnäs via Granholm och Runmarö kanal. Detta blev för mig årets sista paddeltur. Om Skärgårdsstiftelsen. Efter erfarenheterna från Finlands skärgård, sänder man en tacksamhetens tanke till de beslutsfattare som bildat Skärgårdsstiftelsen. Skärgårdsstiftelsen har gett oss tillgång till den allra bästa delen av skärgården - i detta reportage Hjälmö-Lådna, Östra Lagnö, Finnhamn, Hälsingholmarna, Bullerö, Långviksskär m.fl. Genom Stiftelsens verksamhet har vi en levande skärgård, och genom tillsynsmännen någon som ser till att områdena används såsom det var avsett. www.skargardsstiftelsen.se |
 |
 |
| Tillsynsmannens residens, Bullerö | Vattnet var lågt och det blev svårt att passera, Alsundskobben |
 |
 |
| Skötskär | Solnedgång över Modomskär |
 |
 |
| Tärnskär | Långviksskär |
 |
 |
| Matintresserad groda på Skötskär | Drommen på Bullerös norra udde |
| Säsongen avslutades i mitten av oktober med en höstpaddling i kallt
höstväder för Mats, Sven, Filip och Daniel. Camilla hade opererat fingret
och hade laga förfall. Vi utgick från Bystaviken på Östra Lagnö. Det blåste
en del från ost under dagen, så vi höll oss i skydd av öarna. Vi tog oss
väster om Truten, via Västra Allmarsören, väster om Husarö samt ett varv
runt Stora Jolpan innan vi vid femtiden, i skymningen, avslutade i Finnhamn,
där vi övernattade i en länga knuten till vandrarhemmet. Finnhamn var
populärt, vandrarhemmet var fullbelagt. Det var ca. 5 grader i luft och
vatten. Kvällen avslutades med en härlig bastu vid vattnet, med åtföljande
bad i snöglopp och mörker. På söndagsmorgonen for vi i stark medvind västerut, söder om Äpplarö, med kaffe i regnet på Nässlingen, för att landa vid Åsättra brygga innan förvarnade ostliga kulingvindar skulle hinna ifatt oss och driva upp stora vågor på Gälnan (Galningen). Det var en annorlunda upplevelse att paddla sent på hösten, men trots kallt i luften och vattnet, och lite blåst och regn, håller man sig varm i kajaken. Raster kan vara lite kyligare, och det gäller att hålla sig torr. Av säkerhetsskäl höll vi oss också närmare land. (Författare: Mats) |
 |
 |
| Rast vid Nässlingen i regn och höstfärger. | Ingen fiskelycka för Sven. |