Vi var fyra personer som lämnade Skälö i Småland efter Misterhultspaddlingen och styrde kosan mot Blekinge, Sven, Heléne, Mats och Camilla. Vi bunkrade ny mat i Kalmar och fortsatte sedan mot Karlskrona, dit vi kom sent på kvällen. Övernattningen blev på Skönstaviks camping.

Starten gick från kanotklubben på Långö	Militära byggnader har blivit spektakulära bostäder
Gymnasieskola	Länsresidenset
Amiralitetskyrkan, Sveriges största träkyrka	Stumholmen från söder

När vi synat även örlogshamnen (fotoförbud) gav vi oss av österut. Skärgården är ganska öppen och det finns inte många alternativ till rastplatser. Vår första anhalt blev Panaholm, som också är ett populärt utflyktsmål för karlskronaborna. Efter en sen lunch fortsatte vi österut och passerade snart den stora landsvägsbron till Senoren och Sturkö. Skärgårdens karaktär är här helt annorlunda än vi är vana vid från östkustens arkipelager, Stora öar med mycket skog, och stora öppna fjärdar. Man blir väldigt beroende av hur det blåser.

Vårt första nattläger hade vi på Varö som befolkas av otroliga mängder gäss, och får. Gässen gav sig snabbt av till sitt fågelskyddsområde intill och fåren störde oss inte mycket, men vi satte upp staket runt tälten.

Bron till Senoren	Gässen lyfter från Varö..........
.......och lämnar över till oss	Ingärdad tältplats

Inne i den djupa viken på norra Vieskär fann vi en lämplig tältplats. Det var en stor ö, som var ordentligt igenväxt med enbuskar, men där man försökte hålla landskapet öppet med hjälp av kor. Den västra sidan av udden bjöd på fina stränder och ett mer öppet landskap. Fram på morgonen hade korna upptäckt oss och var väldigt nyfikna.

Vi paddlar i gräset	Sven dirigerar trafiken
Smaskiga kajaker, Mats badar lugnt i bakgrunden

Vi började sedan återfärden mot Karlskrona. Vi hade tänkt gå söder om Sturkö, men redan ett försök att runda Hästholmen på södra sidan visade sig alltför mödosamt, så vi fick ta oss tillbaka ungefär samma väg som vi kommit. Inre Gåsefjärden var jobbig, men närmare Senorens sydsida blev det lugnare och vi tog oss till V Skällö, där vi stannade några timmar i naturreservatet för lunch. Nu hade det börjat blåsa mer och det gick knappt framåt alls i motvinden. Krafterna tog helt slut när vi nådde norra Sturkö och vi gick i land för att rådslå om fortsättningen, stanna kvar eller bogsera vidare. Det visade sig att det innanför strandbrämet av alar öppnade sig en bergsplatå med utmärkta tältplatser. Lugnt och stilla var det också. Vi gjorde en promenad i omgivningarna och hittade då en örtagård, med tillhörande museum, som drevs av ett entusiastiskt par.

Sällskap vid kaffet	Fin tältplats innanför strandbrämet
Örtagård med kryddbod på norra Sturkö	Avfärd på morgonen

Följande morgon gick vi upp i svinottan, för att komma iväg innan blåsten åter tog i, och det fungerade den här gången också. Vi paddlade raskt över de stora fjärdarna och intog sedan frukost på Knösö.  Sedan återstod bara en tur på Karlskronas baksida, förbi reningsverk, motorvägsbroar och järnvägsbroar tillbaka till Långö.
 

Vi kom fram i hällande regn och försökte få utrustningen någorlunda torr till bilarna. Under dagen gjorde vi sedan en utflykt med färja till Drottningskärs kastell, som vi hade tänkt besöka med kajakerna. På kvällen hade vi fått nog av tältlivet och tog in i campingstuga på Dragsö camping, som ligger granne med  Brändaholms koloniområde en trädgårdsoas, som sägs vara en av Sveriges mest fotograferade platser.

Sammanfattningsvis kan man säga att turen var en annorlunda upplevelse, vi hade otur med vindarna, och det fanns oändligt mycket mer att se. Man skulle dock ha svårt att satsa på att göra en tur hit enkom, eftersom det skulle vara så chansartat att kunna paddla ut med en grupp i den öppna skärgården.